<3 Make Up Store <3
Tack MakeUpStore! Nu är jag människa igen och slutar aldrig förundras över hur jäkla bra era produkter faktiskt är! KÄRLEK! Nu kan jag ÄNTLIGEN vara snygg igen, haha (som om jag någonsin skulle ha varit det, bah! ;P)
Fattigare men snyggare...det kan jag leva med ;P.
Tänk att snart Februari också är slut. HELSJUKT. Hur fort får det gå egentligen? Snart är det bara 2 mån kvar till Hawaii och Miami. Det blir fint det, minsann! Och innan dess ska jag vara SMAL! Inte lite lönnfet a la "jag drar in magen och hoppas jag kan lura någon" utan SMAL med en mage som håller sig på samma våglängd som trosorna och inte hänger över mao ;P.
Imorgon är det 3 veckor sedan jag åt godis senast och jag har faktiskt redan gått ner i vikt...utan att knappt rört mig. Så fort den här jäkla snön försvinner ska det bli ändring på det, minsann (om den någonsin försvinner dvs :S).
Imorgon ska jag inhandla ett hopprep iaf, det blir en start iaf :D.
Annars då? Ptja, jag är helt besatt av det här fallet med den försvunne David Birgersson, helt uppslukad skulle jag vilja kalla det. Jag följer slaviskt allt som händer (eller för den delen inte händer), lägger fram teorier och funderar fram och tillbaka. KAN HAN INTE BARA DYKA UPP SÅ MAN SLIPPER VÄNDA UT-OCH-IN PÅ SIG SJÄLV?! Så himla konstigt alltihop...en människa kan ju inte bara slukas upp av jorden sådär hux flux, eller?
Jag följer OS seriöst för första gången i mitt liv, tror jag. T.o.m curlingen, haha! Då vet man att man är gammal ;P.
Jaja, det var väl typ det.
Idag har jag lunchat med Emma. Hon är bra hon! Topptjej!
Efter det tog jag en tur på stan med syster yster och Moonie. Hon växer så det knakar och overallen smiter åt, hehe. Jag vill vara med henne jämt, hon är helt klart min favoritperson! Världsbäst!
En sak som gör mig förbannad...eller ja, irriterad iaf, är den akuta bristen på just den typen av kavaj jag vill ha. Jag blir frustrerad på riktigt. Letat i över ett år nu men den finns inte i lager någonstans längre!
Skulle någon hitta en snygg "preppy navy blazer with white trim" hör av er! Jag måste ha en. GANT hade en riktigt snygg i tråkigt bra kvalité i våras som t.o.m var på REA när jag förälskade mig i den. Dock kostade den fortfarande 2200:- när den var på halva priset...och dem pengarna hade jag inte då. Jag har grämt mig över det sen dess och nu kan jag inte ens hitta den. Hur bitter får man bli, på en skala?!
Annars är jag sjujuäkla nöjd över vårens marina mode! Jippie! Äntligen något JAG tycker är snyggt och som faktiskt passar min kroppstyp. Jag är sjukt trött på alla oversize-tröjor som bara får mig att se ut som ett hus.
Hade bara fattats att modet skulle ta preppy/50tals-svängen a la Blair Waldorff så skulle mitt år vara räddat =).
Kommer hur som helst bli kul att resa till USA med massa brudar...slippa släpa runt på karlsloken i butikerna, mot hans vilja ;P.
Det här kommer bli ett bra år, ohja. Om bara den förbannade vintern kunde ta slut snart, så klart ;P.
Puss på er alla!!
Vänner
Det tär på mig och gör så förbannat ont att se så många av mina vänner och bekanta må förjävligt.
Att hjärtesorg kan göra så ont i en människa kommer nog aldrig helt kunna förstås.
Man vill bara krama om, göra allt bra igen, lova att allt löser sig...men man känner sig så hjälplös.
Som en jädra biroll i en kass B-rulle.
Ord kan räcka långt, lite lindring på brännande sveda, men i slutändan är det bara aktion som kan förändra den nuvarande situationen.
Dessutom är alla situationer komplexa och totalt olika. Det är lika svårt att "sätta sig in i" var och en av dem.
Man kan försöka förstå så långt man räcker men komplikationer är individuella såsom personerna inom dem.
Så vad gör man?
Och VARFÖR i helvete ska allt handla om pengar...JÄMT!? Jag är så trött på allt fokus kring kapitalism och materialism. Vem kan rädda sig själv, utan hjälp från andra, om man inte har en spänn på kontot?
Vad som spelar roll är egentligen helt absurt.
Jag vill rädda er allihop. Kasta ut en flytväst innan ni sjunker ner för djupt. Men man har bara två armar
och den personliga mottagningen inom en kan endast kanalisera en signal åt gången.
Såå, jag tänker starta där, en åt gången.
Får innerligt hoppas inte vattnet är för kallt och att ni orkar trampa på ett tag till.
Jag älskar er så mycket, allihop.
Puss!
Att hjärtesorg kan göra så ont i en människa kommer nog aldrig helt kunna förstås.
Man vill bara krama om, göra allt bra igen, lova att allt löser sig...men man känner sig så hjälplös.
Som en jädra biroll i en kass B-rulle.
Ord kan räcka långt, lite lindring på brännande sveda, men i slutändan är det bara aktion som kan förändra den nuvarande situationen.
Dessutom är alla situationer komplexa och totalt olika. Det är lika svårt att "sätta sig in i" var och en av dem.
Man kan försöka förstå så långt man räcker men komplikationer är individuella såsom personerna inom dem.
Så vad gör man?
Och VARFÖR i helvete ska allt handla om pengar...JÄMT!? Jag är så trött på allt fokus kring kapitalism och materialism. Vem kan rädda sig själv, utan hjälp från andra, om man inte har en spänn på kontot?
Vad som spelar roll är egentligen helt absurt.
Jag vill rädda er allihop. Kasta ut en flytväst innan ni sjunker ner för djupt. Men man har bara två armar
och den personliga mottagningen inom en kan endast kanalisera en signal åt gången.
Såå, jag tänker starta där, en åt gången.
Får innerligt hoppas inte vattnet är för kallt och att ni orkar trampa på ett tag till.
Jag älskar er så mycket, allihop.
Puss!
Hawaii!!
Japp, då var det bestämt. På torsdag ska biljetterna bokas. Jag, min kära vän Amanda och June drar till Hawaii!
På vägen tillbaks stannar vi en vecka i Miami, hänger med folk från jobbet och festar. Det blir två fina veckor, minsann!
OSLO-HONOLULU-MIAMI-OSLO =).
Tack, det var precis den moroten jag behövde...och nu väntar bara ett jäkla sparande och snålande, hehe.
Folkens, detta blir livat!
Puss
2009
När man ser tillbaka på det gamla året inser man verkligen i vilket rasande tempo tiden rör sig.
Även om vissa minnen känns avlägsna så känns de flesta som om det var igår, eller förra veckan, för den delen.
För ett år sedan satt jag bara och längtade efter att få ge mig ut på mitt livs resa. Jag hade pengar på kontot och jobbade heltid.
Nu ett år senare har jag typ noll spänn på kontot, får se mig i stjärnorna efter att ha råd att resa någonstans inom de närmaste månaderna (och då blir det verkligen inte till andra sidan jordklotet) och jag ska vara glad om jag får in
någorlunda antal timmar på timlistan.
Låter bittert men det är det faktiskt inte, tro mig.
Det är helt okej. Man är som den gemene människan- man har dåligt med pengar i januari- februari och på tok
för mycket utgifter ;P.
Och dessutom har jag ju även blivit moster till världens bästa Moonie (aka Elvira)! Det är ej att förglömma!!
Har varit ett märkligt år egentligen. Drömmar som uppfyllts och förluster som skurit djup i själen.
Men man överlever, det gör man alltid....och man lär sig. Man lär sig något av alla situationer och möten med andra människor. Man lär sig att livet är skört och väldigt kort- för vissa på tok för kort. Vissa hinner inte ens börja leva innan de rycks bort och saknas oss. Därför får man vara tacksam om den delen av ditt hjärta som finns oss den här personen får leva,andas och vara lycklig så länge det är möjligt. Det hjälper ju egentligen inte någon att gräva ner sig i sorg, ifrågasätta och bara se tillbaks på allt "man borde ha gjort". Det ändrar ingenting.
Det här året lärde jag mig mycket men framförallt- att vi alla ska ses snart igen. Det finns inget slut på någonting egentligen- bara en evighet- och vi kommer dit, allihop (i alla fall de som gjort sig förtjänt av det ;D).
Så, vad vill jag göra av det här året då?
Jag vill börja umgås med tjejerna igen. På riktigt. Herregud, vad jag saknar dem. Ni vet vilka ni är.
De senaste månaderna har rasat iväg med ilfart och jag har knappt hört av mig. Ber om ursäkt för det.
Livet i all dess former tog mig lite med storm, det är väl den enda rimliga ursäkten, faktiskt.
Jag vill bestämma mig för vad jag vill med mitt liv. Vilket håll jag ska gå.
Komma underfund med vad mitt kall är. Vad just jag var satt till världen att göra. För alla är vi ju här av en specifik orsak. Är vi inte det?
Jag vill resa. Ja, det vill jag faktiskt. Helst överallt. Inte till nåt chartermål kanske....men nästan överallt annars.
Jag vill se allt med Moonie förändras. Jag vill se henne växa, utveckla individualitet ännu mer än hon redan gjort, se henne bli en egen liten personlighet som krälar, kryper och till slut blir en liten uppåtgående människa på två ben.
Jag vill lära känna mig själv bättre, bli en bättre människa. Ha större självkänsla och förtroende för mig själv.
Jag kan och jag är bra- ingen ska kunna säga eller få mig att tro något annat!
Och givetvis vill jag ha ännu ett fantastiskt år med mina nära och kära, familj och vänner...men framförallt med
mitt livs kärlek. Niklas, jag älskar dig så mycket att hjärtat gör frivolter! =)
Glöm inte att älska, håll ingen kärlek stängd inne i hjärtat för varje stund kan vara den sista. Ha det med er, söta underbara ni.
2010 kommer bli ett hejdundrande bra år!
Puss & Kram!// Mandy
Även om vissa minnen känns avlägsna så känns de flesta som om det var igår, eller förra veckan, för den delen.
För ett år sedan satt jag bara och längtade efter att få ge mig ut på mitt livs resa. Jag hade pengar på kontot och jobbade heltid.
Nu ett år senare har jag typ noll spänn på kontot, får se mig i stjärnorna efter att ha råd att resa någonstans inom de närmaste månaderna (och då blir det verkligen inte till andra sidan jordklotet) och jag ska vara glad om jag får in
någorlunda antal timmar på timlistan.
Låter bittert men det är det faktiskt inte, tro mig.
Det är helt okej. Man är som den gemene människan- man har dåligt med pengar i januari- februari och på tok
för mycket utgifter ;P.
Och dessutom har jag ju även blivit moster till världens bästa Moonie (aka Elvira)! Det är ej att förglömma!!
Har varit ett märkligt år egentligen. Drömmar som uppfyllts och förluster som skurit djup i själen.
Men man överlever, det gör man alltid....och man lär sig. Man lär sig något av alla situationer och möten med andra människor. Man lär sig att livet är skört och väldigt kort- för vissa på tok för kort. Vissa hinner inte ens börja leva innan de rycks bort och saknas oss. Därför får man vara tacksam om den delen av ditt hjärta som finns oss den här personen får leva,andas och vara lycklig så länge det är möjligt. Det hjälper ju egentligen inte någon att gräva ner sig i sorg, ifrågasätta och bara se tillbaks på allt "man borde ha gjort". Det ändrar ingenting.
Det här året lärde jag mig mycket men framförallt- att vi alla ska ses snart igen. Det finns inget slut på någonting egentligen- bara en evighet- och vi kommer dit, allihop (i alla fall de som gjort sig förtjänt av det ;D).
Så, vad vill jag göra av det här året då?
Jag vill börja umgås med tjejerna igen. På riktigt. Herregud, vad jag saknar dem. Ni vet vilka ni är.
De senaste månaderna har rasat iväg med ilfart och jag har knappt hört av mig. Ber om ursäkt för det.
Livet i all dess former tog mig lite med storm, det är väl den enda rimliga ursäkten, faktiskt.
Jag vill bestämma mig för vad jag vill med mitt liv. Vilket håll jag ska gå.
Komma underfund med vad mitt kall är. Vad just jag var satt till världen att göra. För alla är vi ju här av en specifik orsak. Är vi inte det?
Jag vill resa. Ja, det vill jag faktiskt. Helst överallt. Inte till nåt chartermål kanske....men nästan överallt annars.
Jag vill se allt med Moonie förändras. Jag vill se henne växa, utveckla individualitet ännu mer än hon redan gjort, se henne bli en egen liten personlighet som krälar, kryper och till slut blir en liten uppåtgående människa på två ben.
Jag vill lära känna mig själv bättre, bli en bättre människa. Ha större självkänsla och förtroende för mig själv.
Jag kan och jag är bra- ingen ska kunna säga eller få mig att tro något annat!
Och givetvis vill jag ha ännu ett fantastiskt år med mina nära och kära, familj och vänner...men framförallt med
mitt livs kärlek. Niklas, jag älskar dig så mycket att hjärtat gör frivolter! =)
Glöm inte att älska, håll ingen kärlek stängd inne i hjärtat för varje stund kan vara den sista. Ha det med er, söta underbara ni.
2010 kommer bli ett hejdundrande bra år!
Puss & Kram!// Mandy
