2009
När man ser tillbaka på det gamla året inser man verkligen i vilket rasande tempo tiden rör sig.
Även om vissa minnen känns avlägsna så känns de flesta som om det var igår, eller förra veckan, för den delen.
För ett år sedan satt jag bara och längtade efter att få ge mig ut på mitt livs resa. Jag hade pengar på kontot och jobbade heltid.
Nu ett år senare har jag typ noll spänn på kontot, får se mig i stjärnorna efter att ha råd att resa någonstans inom de närmaste månaderna (och då blir det verkligen inte till andra sidan jordklotet) och jag ska vara glad om jag får in
någorlunda antal timmar på timlistan.
Låter bittert men det är det faktiskt inte, tro mig.
Det är helt okej. Man är som den gemene människan- man har dåligt med pengar i januari- februari och på tok
för mycket utgifter ;P.
Och dessutom har jag ju även blivit moster till världens bästa Moonie (aka Elvira)! Det är ej att förglömma!!
Har varit ett märkligt år egentligen. Drömmar som uppfyllts och förluster som skurit djup i själen.
Men man överlever, det gör man alltid....och man lär sig. Man lär sig något av alla situationer och möten med andra människor. Man lär sig att livet är skört och väldigt kort- för vissa på tok för kort. Vissa hinner inte ens börja leva innan de rycks bort och saknas oss. Därför får man vara tacksam om den delen av ditt hjärta som finns oss den här personen får leva,andas och vara lycklig så länge det är möjligt. Det hjälper ju egentligen inte någon att gräva ner sig i sorg, ifrågasätta och bara se tillbaks på allt "man borde ha gjort". Det ändrar ingenting.
Det här året lärde jag mig mycket men framförallt- att vi alla ska ses snart igen. Det finns inget slut på någonting egentligen- bara en evighet- och vi kommer dit, allihop (i alla fall de som gjort sig förtjänt av det ;D).
Så, vad vill jag göra av det här året då?
Jag vill börja umgås med tjejerna igen. På riktigt. Herregud, vad jag saknar dem. Ni vet vilka ni är.
De senaste månaderna har rasat iväg med ilfart och jag har knappt hört av mig. Ber om ursäkt för det.
Livet i all dess former tog mig lite med storm, det är väl den enda rimliga ursäkten, faktiskt.
Jag vill bestämma mig för vad jag vill med mitt liv. Vilket håll jag ska gå.
Komma underfund med vad mitt kall är. Vad just jag var satt till världen att göra. För alla är vi ju här av en specifik orsak. Är vi inte det?
Jag vill resa. Ja, det vill jag faktiskt. Helst överallt. Inte till nåt chartermål kanske....men nästan överallt annars.
Jag vill se allt med Moonie förändras. Jag vill se henne växa, utveckla individualitet ännu mer än hon redan gjort, se henne bli en egen liten personlighet som krälar, kryper och till slut blir en liten uppåtgående människa på två ben.
Jag vill lära känna mig själv bättre, bli en bättre människa. Ha större självkänsla och förtroende för mig själv.
Jag kan och jag är bra- ingen ska kunna säga eller få mig att tro något annat!
Och givetvis vill jag ha ännu ett fantastiskt år med mina nära och kära, familj och vänner...men framförallt med
mitt livs kärlek. Niklas, jag älskar dig så mycket att hjärtat gör frivolter! =)
Glöm inte att älska, håll ingen kärlek stängd inne i hjärtat för varje stund kan vara den sista. Ha det med er, söta underbara ni.
2010 kommer bli ett hejdundrande bra år!
Puss & Kram!// Mandy
Även om vissa minnen känns avlägsna så känns de flesta som om det var igår, eller förra veckan, för den delen.
För ett år sedan satt jag bara och längtade efter att få ge mig ut på mitt livs resa. Jag hade pengar på kontot och jobbade heltid.
Nu ett år senare har jag typ noll spänn på kontot, får se mig i stjärnorna efter att ha råd att resa någonstans inom de närmaste månaderna (och då blir det verkligen inte till andra sidan jordklotet) och jag ska vara glad om jag får in
någorlunda antal timmar på timlistan.
Låter bittert men det är det faktiskt inte, tro mig.
Det är helt okej. Man är som den gemene människan- man har dåligt med pengar i januari- februari och på tok
för mycket utgifter ;P.
Och dessutom har jag ju även blivit moster till världens bästa Moonie (aka Elvira)! Det är ej att förglömma!!
Har varit ett märkligt år egentligen. Drömmar som uppfyllts och förluster som skurit djup i själen.
Men man överlever, det gör man alltid....och man lär sig. Man lär sig något av alla situationer och möten med andra människor. Man lär sig att livet är skört och väldigt kort- för vissa på tok för kort. Vissa hinner inte ens börja leva innan de rycks bort och saknas oss. Därför får man vara tacksam om den delen av ditt hjärta som finns oss den här personen får leva,andas och vara lycklig så länge det är möjligt. Det hjälper ju egentligen inte någon att gräva ner sig i sorg, ifrågasätta och bara se tillbaks på allt "man borde ha gjort". Det ändrar ingenting.
Det här året lärde jag mig mycket men framförallt- att vi alla ska ses snart igen. Det finns inget slut på någonting egentligen- bara en evighet- och vi kommer dit, allihop (i alla fall de som gjort sig förtjänt av det ;D).
Så, vad vill jag göra av det här året då?
Jag vill börja umgås med tjejerna igen. På riktigt. Herregud, vad jag saknar dem. Ni vet vilka ni är.
De senaste månaderna har rasat iväg med ilfart och jag har knappt hört av mig. Ber om ursäkt för det.
Livet i all dess former tog mig lite med storm, det är väl den enda rimliga ursäkten, faktiskt.
Jag vill bestämma mig för vad jag vill med mitt liv. Vilket håll jag ska gå.
Komma underfund med vad mitt kall är. Vad just jag var satt till världen att göra. För alla är vi ju här av en specifik orsak. Är vi inte det?
Jag vill resa. Ja, det vill jag faktiskt. Helst överallt. Inte till nåt chartermål kanske....men nästan överallt annars.
Jag vill se allt med Moonie förändras. Jag vill se henne växa, utveckla individualitet ännu mer än hon redan gjort, se henne bli en egen liten personlighet som krälar, kryper och till slut blir en liten uppåtgående människa på två ben.
Jag vill lära känna mig själv bättre, bli en bättre människa. Ha större självkänsla och förtroende för mig själv.
Jag kan och jag är bra- ingen ska kunna säga eller få mig att tro något annat!
Och givetvis vill jag ha ännu ett fantastiskt år med mina nära och kära, familj och vänner...men framförallt med
mitt livs kärlek. Niklas, jag älskar dig så mycket att hjärtat gör frivolter! =)
Glöm inte att älska, håll ingen kärlek stängd inne i hjärtat för varje stund kan vara den sista. Ha det med er, söta underbara ni.
2010 kommer bli ett hejdundrande bra år!
Puss & Kram!// Mandy
Kommentarer
Postat av: anna
äntligen bloggar du igen!
Trackback
