MandyMinx

Det tär på mig och gör så förbannat ont att se så många av mina vänner och bekanta må förjävligt.
Att hjärtesorg kan göra så ont i en människa kommer nog aldrig helt kunna förstås.
Man vill bara krama om, göra allt bra igen, lova att allt löser sig...men man känner sig så hjälplös.
Som en jädra biroll i en kass B-rulle.
Ord kan räcka långt, lite lindring på brännande sveda, men i slutändan är det bara aktion som kan förändra den nuvarande situationen.
Dessutom är alla situationer komplexa och totalt olika. Det är lika svårt att "sätta sig in i" var och en av dem.
Man kan försöka förstå så långt man räcker men komplikationer är individuella såsom personerna inom dem.
Så vad gör man?
Och VARFÖR i helvete ska allt handla om pengar...JÄMT!? Jag är så trött på allt fokus kring kapitalism och materialism. Vem kan rädda sig själv, utan hjälp från andra, om man inte har en spänn på kontot?
Vad som spelar roll är egentligen helt absurt.

Jag vill rädda er allihop. Kasta ut en flytväst innan ni sjunker ner för djupt. Men man har bara två armar
och den personliga mottagningen inom en kan endast kanalisera en signal åt gången.
Såå, jag tänker starta där, en åt gången.
Får innerligt hoppas inte vattnet är för kallt och att ni orkar trampa på ett tag till.

Jag älskar er så mycket, allihop.

Puss!