Längtan efter något annat...
Jag längtar efter att vara ledig. Riktigt länge. Resa långt bort och få uppleva något annat, riktigt nära och under en period så man hinner smälta och leva sig in platsens atmosfär, dess kultur och människors livsöden.
Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma. Umgås med nära och kära. Slippa gå miste om allt.
För det känns så. Det gör det. Man hänger inte med i sina vänners liv för fem öre. På bara en vecka ska man försöka hinna ikapp vad man förlorade den senaste månaden eller månaderna, i värsta fall.
Man hamnar alltid lite utanför den stora massan då.
Och det blir ju samma sak här. Även om jag är här mestadelen av tiden så missar jag ju såklart massor när jag är hemma, oavsett om det är en vecka eller två. Känns som man aldrig kan komma någon riktigt nära på det sättet.
Det känns hårt och får mig att ifrågasätta hur mycket de där extra pengarna och flexibiliteten egentligen är värt?
Det finns nog de som har det värre, om man tänker efter. I alla fall som sitter i samma situation men helt saknar någon.
Jag har Niklas och jag har allt i honom. Han är min bästa vän, min stora kärlek och min trygghet i vardagsvärlden.
Det är ovärderligt, det är det. Ändå saknar jag att bara umgås med tjejer, fika och prata om saker som kan te sig irrelevant i andras öron men just då är en hel värld. Att få känna att jag är någon, inuti cirkeln, och inte bara en åskådare som tar ett steg fram och två steg bak. För det kommer jag alltid göra om jag fortsätter leva som jag gör.
Det kan inte te sig annorlunda, faktiskt inte.
Men jag är glad att jag har de vänner jag har där hemma och här. Världens mest fantastiska vänner, som tar sin tid, som öppnar sina hjärtan och får mig att känna mig betydelsefull och viktig i deras närvaro. Som alltid finns där och gör mitt liv så mycket bättre. Jag är er evigt tacksam, tro inget annat. Ni gör världen så mycket bättre!
Idag skänker jag en tanke till mina fantastiska vänner, några speciellt, ....jag längtar verkligen efter er:
(utan inbördes ordning =))
Emma, Anna, Love, Amanda, Johanna F, Johanna P, Sandra.....för att nämna några...
Nu ska jag spendera 6h 30m av mitt liv på en härlig nattvakt. Man blir nöjd.
På fredagmorgon bär det av till Sverige! Jag har nog aldrig längtat så mycket.
Puss alla underbara!
Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma. Umgås med nära och kära. Slippa gå miste om allt.
För det känns så. Det gör det. Man hänger inte med i sina vänners liv för fem öre. På bara en vecka ska man försöka hinna ikapp vad man förlorade den senaste månaden eller månaderna, i värsta fall.
Man hamnar alltid lite utanför den stora massan då.
Och det blir ju samma sak här. Även om jag är här mestadelen av tiden så missar jag ju såklart massor när jag är hemma, oavsett om det är en vecka eller två. Känns som man aldrig kan komma någon riktigt nära på det sättet.
Det känns hårt och får mig att ifrågasätta hur mycket de där extra pengarna och flexibiliteten egentligen är värt?
Det finns nog de som har det värre, om man tänker efter. I alla fall som sitter i samma situation men helt saknar någon.
Jag har Niklas och jag har allt i honom. Han är min bästa vän, min stora kärlek och min trygghet i vardagsvärlden.
Det är ovärderligt, det är det. Ändå saknar jag att bara umgås med tjejer, fika och prata om saker som kan te sig irrelevant i andras öron men just då är en hel värld. Att få känna att jag är någon, inuti cirkeln, och inte bara en åskådare som tar ett steg fram och två steg bak. För det kommer jag alltid göra om jag fortsätter leva som jag gör.
Det kan inte te sig annorlunda, faktiskt inte.
Men jag är glad att jag har de vänner jag har där hemma och här. Världens mest fantastiska vänner, som tar sin tid, som öppnar sina hjärtan och får mig att känna mig betydelsefull och viktig i deras närvaro. Som alltid finns där och gör mitt liv så mycket bättre. Jag är er evigt tacksam, tro inget annat. Ni gör världen så mycket bättre!
Idag skänker jag en tanke till mina fantastiska vänner, några speciellt, ....jag längtar verkligen efter er:
(utan inbördes ordning =))
Emma, Anna, Love, Amanda, Johanna F, Johanna P, Sandra.....för att nämna några...
Nu ska jag spendera 6h 30m av mitt liv på en härlig nattvakt. Man blir nöjd.
På fredagmorgon bär det av till Sverige! Jag har nog aldrig längtat så mycket.
Puss alla underbara!
Kommentarer
Postat av: anna
ibland känner man sig sannerligen som en delfin utan nos som också vill kunna ha glasögon och spexa.
love ya
Trackback
