äntligen morgon...
Bara en halvtimme kvar nu...sen får jag gå hem och lägga mig. Slitig natt.
Letade rullstolar i 2h, fann 38 stycken. Tycker jag är en prestation om något ;P.
Trött som tusan dock. Har verkligen gått på sparlåga.
Hem imorgon. ÄNTLIGEN. ska packa om några timmar, tänkte jag.
Efter en god morgon/dags-sömn.
Godnatt och godmorgon alla underbara!
Puss!
Längtan efter något annat...
Samtidigt längtar jag efter att få vara hemma. Umgås med nära och kära. Slippa gå miste om allt.
För det känns så. Det gör det. Man hänger inte med i sina vänners liv för fem öre. På bara en vecka ska man försöka hinna ikapp vad man förlorade den senaste månaden eller månaderna, i värsta fall.
Man hamnar alltid lite utanför den stora massan då.
Och det blir ju samma sak här. Även om jag är här mestadelen av tiden så missar jag ju såklart massor när jag är hemma, oavsett om det är en vecka eller två. Känns som man aldrig kan komma någon riktigt nära på det sättet.
Det känns hårt och får mig att ifrågasätta hur mycket de där extra pengarna och flexibiliteten egentligen är värt?
Det finns nog de som har det värre, om man tänker efter. I alla fall som sitter i samma situation men helt saknar någon.
Jag har Niklas och jag har allt i honom. Han är min bästa vän, min stora kärlek och min trygghet i vardagsvärlden.
Det är ovärderligt, det är det. Ändå saknar jag att bara umgås med tjejer, fika och prata om saker som kan te sig irrelevant i andras öron men just då är en hel värld. Att få känna att jag är någon, inuti cirkeln, och inte bara en åskådare som tar ett steg fram och två steg bak. För det kommer jag alltid göra om jag fortsätter leva som jag gör.
Det kan inte te sig annorlunda, faktiskt inte.
Men jag är glad att jag har de vänner jag har där hemma och här. Världens mest fantastiska vänner, som tar sin tid, som öppnar sina hjärtan och får mig att känna mig betydelsefull och viktig i deras närvaro. Som alltid finns där och gör mitt liv så mycket bättre. Jag är er evigt tacksam, tro inget annat. Ni gör världen så mycket bättre!
Idag skänker jag en tanke till mina fantastiska vänner, några speciellt, ....jag längtar verkligen efter er:
(utan inbördes ordning =))
Emma, Anna, Love, Amanda, Johanna F, Johanna P, Sandra.....för att nämna några...
Nu ska jag spendera 6h 30m av mitt liv på en härlig nattvakt. Man blir nöjd.
På fredagmorgon bär det av till Sverige! Jag har nog aldrig längtat så mycket.
Puss alla underbara!
2 månader senare ;P
Alright, två månader senare är det väl så dags att uppdatera. Vad har hänt sen dess, månntro?
i punktform:
* Vi köpte ny säng och sovrummet är _nästan_ klart.
* Vi tog oss en tre veckors semester och spenderade två veckor i Söderhavet och en vecka i USA. Där avverkades bl.a en roadtrip mellan LA och SF längs highway 1 (kuststräckan, that is).
* Jag kom tillbaks, var ledig en vecka, spenderade den i Karlstad (home sweet home).
* Jobbade 4 dagar
* Överraskade min kära vän Anna med en veckas semester till Thailand (Koh Chang). Reaktionen var obetalbar=).
* Väl där avverkades elefanttrekking, simning med delfiner, gosande med en bebis-gibbon, båttur på bangkoks kanaler, många drinkar och shopping och givetvis lite sol och bad=).
*Kom tillbaks, jobbar arslet av mig, typ.
Jaa, det var väl det, ungefär. Livet har varit ganska gött senaste 2 månaderna...om man ser tillbaks på det.
Dock blir man bara mer och mer ressugen. Vill bara iväg igen å igen å igen :S.
Just nu längtar jag dock hem mest. Hem till familj, vänner och en lägenhet under renovering. Hem till vår, uteserveringar och ändlöst prat om helgens bravader och vad som händer kring allt och alla. Hem till besöksrundan i butikerna i stan, för att hälsa på nära och kära..och sno dem lite från deras hektiska arbetstid;P.
Om en vecka ska vi dock hem igen. Innan desss ska jag jobba ytterligare en vecka i streck...vilket bidrar till en totalmängd på 16 arbetsdagar på 16 dagar. Härligt liv man lever....ehh.
En vecka ledigt i Karlstad kommer göra gott för själen=).
