Dags för självrespekt!!
Jag är trött på den eviga striden på insidan. Striden mellan "gamla vanor" och sunt förnuft. Trött på att de "gamla vanorna" alltid vinner. För aldrig någonsin står man ju upp för sig själv, som det sunda förnuftet säger åt en att göra. Inte låta sig hunsas mer utan ta konflikten och konsekvenserna med dem, även om de nu råkar leda till obehag. Även om den gamla vanan är att bara resignera, låtsas som inget alls och istället svälja allt. Tillslut är man full av alla situationer man "förlorat" och "skammen" det medfört. För visst tänker ni också i efterhand att "det här och det där BORDE jag ha sagt, men nästa gång...dåå du"...men nästa gång, kan jag nästan lova, sker samma sak igen och du upprepar samma sak, till ingen nytta. Och det är ju bara att inse att när du låter dig nedtryckas, minimeras och "spottas på", gång på gång, så borde du ju ställa sig frågan vad felet är? För i grund och botten har all din självrespekt börjat sina ordentligt (om den överhuvudtaget fortfarande existerar), till vilken nytta? Du kan ju knappast inkassera andras respekt eftersom deras beteende tyder på det motsatta och de kommer fortsätta så länge du inte sätter ner foten.
Så vad vinner du? Folk kanske uppfattar dig som snäll, på gränsen till mesig, och eftersom du alltid ställer upp kommer eventuellt kanske "sämre" människor utnyttja dig. Du kanske håller sams med folk runtomkring dig, skapar lugn och uppfattas som någon med stort kontaktnät...men du känner dig säkert i grund och botten väldigt ensam, Som att ingen egentligen känner dig ordentligt, ingen är riktigt nära...fast du så gärna vill. Du drar helt enkelt till dig fel människor för ofta och när du väl träffar någon som vill dig inpå livet, är du alldeles för hämmad för att släppa dem tätt intill.
Någon sa idag att man kan inte respektera andra förrän man lärt sig respektera sig själv. Det är bara bullshit. Man kan visst respektera andra på alla punkter men man måste komma ihåg att man står sig själv närmast och att man själv förtjänar sin egen respekt, Man får inte ge upp kampen om sig själv och sitt eget bästa.
Jag är trött på att bara vara åskådare i mitt eget liv, nu tänker jag ta tag i det, göra endel förändringar och förhoppningvis komma ut ur det stärkt i mig själv. Det kommer kräva uppoffringar som gamla vanor sliter hårt i och det kommer inte bli smärtfritt. det finns ingen som kommer göra det åt mig så nu banne mig är det dags.
Ut med det gamla - in med det nya.
Önska mig lycka till ;P
kram // mandy
Så vad vinner du? Folk kanske uppfattar dig som snäll, på gränsen till mesig, och eftersom du alltid ställer upp kommer eventuellt kanske "sämre" människor utnyttja dig. Du kanske håller sams med folk runtomkring dig, skapar lugn och uppfattas som någon med stort kontaktnät...men du känner dig säkert i grund och botten väldigt ensam, Som att ingen egentligen känner dig ordentligt, ingen är riktigt nära...fast du så gärna vill. Du drar helt enkelt till dig fel människor för ofta och när du väl träffar någon som vill dig inpå livet, är du alldeles för hämmad för att släppa dem tätt intill.
Någon sa idag att man kan inte respektera andra förrän man lärt sig respektera sig själv. Det är bara bullshit. Man kan visst respektera andra på alla punkter men man måste komma ihåg att man står sig själv närmast och att man själv förtjänar sin egen respekt, Man får inte ge upp kampen om sig själv och sitt eget bästa.
Jag är trött på att bara vara åskådare i mitt eget liv, nu tänker jag ta tag i det, göra endel förändringar och förhoppningvis komma ut ur det stärkt i mig själv. Det kommer kräva uppoffringar som gamla vanor sliter hårt i och det kommer inte bli smärtfritt. det finns ingen som kommer göra det åt mig så nu banne mig är det dags.
Ut med det gamla - in med det nya.
Önska mig lycka till ;P
kram // mandy
Kommentarer
Trackback
