Humörsvängningar =)
Dagen har varit den mest variationsrika när det kommer till känslor, på riktigt länge.
Startade med att jag fick tvinga upp mig själv tidigt imorse efter sisådär 4-5 timmars sömn för att bege mig till mormors begravning. Nagellacket gick åt skogen (jovesst, det där med att bara sitta still, sysslolös, är inte min grej...tydligen) och jag hade inte ens skrivit mitt tal. Skrev ihop ngt lite snabbt och fick renskriva i kapellet.
Begravningen var verkligen jättevacker...även om jag grät som en häst och funderade på hur liten mormor egentligen var, kistan var ju pytteliten. Bölade mig igenom mitt tal och levde mig tillbaka till barndomen när syskonen och mamma höll tal. Mindes...och grät ännu mer.
Äkte hem till min kära bror Tobias för efterfika med släkt och övriga gäster. Det var bra, tankarna skingrades och man fick fokus på annat. Välbehövligt.
Det som gjorde att dagen ändå fick ett lyckligt slut var bästa girlsen Emma, Fältis och Pamp. Vilka brudar!
Mötte upp Emma utanför George, något försenad efter att ha försökt satt byxorna på huvudet (ja, jag var trött) och strax därefter slöt Pamp och Fältmarsch upp. Konversationerna innehöll allt och jag grät för fyrtioelfte gången för dagen...fast nu var det för att jag skrattade så. DET var välbehövligt. Jag gick hem med ett leende på läpparna.
Jag är så glad att jag har vänner som er. Ni lyser upp det svartaste svart. Tack ska ni ha!
Nu borde jag krypa till kojs. Ska upp tidigt och bege mig tillbaks till Norge igen. Jag längtar faktiskt lite...för jag får ju tydligen träffa karln min iaf.Inte setts på en vecka så jag saknar mig tokig efter honom! Det är kärlek det=).
Godnatt folkens! Tack för att ni är dem ni är!
puss!! //mandy
Startade med att jag fick tvinga upp mig själv tidigt imorse efter sisådär 4-5 timmars sömn för att bege mig till mormors begravning. Nagellacket gick åt skogen (jovesst, det där med att bara sitta still, sysslolös, är inte min grej...tydligen) och jag hade inte ens skrivit mitt tal. Skrev ihop ngt lite snabbt och fick renskriva i kapellet.
Begravningen var verkligen jättevacker...även om jag grät som en häst och funderade på hur liten mormor egentligen var, kistan var ju pytteliten. Bölade mig igenom mitt tal och levde mig tillbaka till barndomen när syskonen och mamma höll tal. Mindes...och grät ännu mer.
Äkte hem till min kära bror Tobias för efterfika med släkt och övriga gäster. Det var bra, tankarna skingrades och man fick fokus på annat. Välbehövligt.
Det som gjorde att dagen ändå fick ett lyckligt slut var bästa girlsen Emma, Fältis och Pamp. Vilka brudar!
Mötte upp Emma utanför George, något försenad efter att ha försökt satt byxorna på huvudet (ja, jag var trött) och strax därefter slöt Pamp och Fältmarsch upp. Konversationerna innehöll allt och jag grät för fyrtioelfte gången för dagen...fast nu var det för att jag skrattade så. DET var välbehövligt. Jag gick hem med ett leende på läpparna.
Jag är så glad att jag har vänner som er. Ni lyser upp det svartaste svart. Tack ska ni ha!
Nu borde jag krypa till kojs. Ska upp tidigt och bege mig tillbaks till Norge igen. Jag längtar faktiskt lite...för jag får ju tydligen träffa karln min iaf.Inte setts på en vecka så jag saknar mig tokig efter honom! Det är kärlek det=).
Godnatt folkens! Tack för att ni är dem ni är!
puss!! //mandy
Kommentarer
Trackback
